aboutida

Ja, när vi ändå är inne på det här med skolkort. På det här kortet som är taget någon gång under min tid på dagis så ler jag inte, jag tänker på helt andra saker, jag bryr mig inte, jag tittar åt ett annat håll. Tänk va lite man brydde sig på dagis. Och tänk va skönt det var. Hur går den där pippi ramsan? Jag vill aldrig bliva stur eller något åt det hållet. Nej, det vill jag inte bli. Lyssnar på jag vill ha allting med håkan hellström nu och när jag tittar på det här kortet och lyssnar på låten så blir jag tårögd.. hahah ja är verkligen töntig. Men jag fattar inte. Minns mitt våffelkalas när jag fyller 10 år. Minns när jag var 5 och jag kunde krypa upp i mammas knä utan några som helst problem. Minns när jag var 7 och var envis och var inne i min "kan-själv" period. Minns när jag började på lekis och blev kär för första gången. Minns när jag åkte runt i hela mitt område och cyklade över alla K brunnar som fanns och hoppades att han skulle fråga chans. K för Kärlek. Och ja, det funkade. Jag tror på det fortfarande. Jag älskar att vara barn och har svårt att se mig själv som vuxen. För visst kan man väl få räknas som barn när man är 14 ? .... inte?